Experiens Technology,, herre gud jag har skrivit de där orden säkert 50 ggr men kan fortfarande inte stava rätt.. Nu har jag intagit fin frukost framför datorn och njutit av suset av fläkt systemet här i skolan. Angående detta fläkt system så kan jag säga att jag inser hur kräsen jag som människa kan vara, de första väckorna gick jag i djup depression och trodde att jag hade kommit i klimakteriet, jag svettades kopiösa mängder men gick ändå inte ner i vikt, fick aggressionsutbrott och va allmänt bitter. Jag insåg sen att större delen av min klass hade samma symtom, jag blev chockad och tänkte - Fan 80 tallisterna har drabbats mer av Tjernobyl än jag trodde. Men då fick vi ett mail av vår käre vaktmästare, han förklarade på ett fint och lugnande sätt att de på grund av ca 130 st datorer inte fanns ett fungerande fläkt system.. pjuuu! Efter ca 3 veckor kom fiskargubbarna och fick igång fläktarna,, och nu är jag tillbaka vintern 98 igen, här är svinkallt och alla har blå läppar.. NU överdrev jag igen. Men de är en väsentliga skillnad. Apropå kyla, så bor jag också väldigt kallt, i en grotta..typ. där har avfuktaren gått paj och de leder till att man lätt överklär sig då man huttrar och fryser på morgonen. Idag va ett lockrent exempel på att överklä sig. Jag gick ut i höstregnet i stor dun jacka, pälsmössa,stor stickad halsduk och stickade fodrade vantar,, ni må tro att jag svettades..
Nu är de många ledsna miner, inklusiva jag.. Har verkligen inte hunnit skriva. De blir också väldigt svårt attt skriva ner sina tankar då man är inne i en bubbla av elektronik och skola, blir ganska torrt att läsa om mina tankar när jag inte ens fattar vad de är jag håller på med eller vet vad jag tänker. Men nu har de varit helg och jag har hunnit rensa skallbalken och de är nya frächa ämnen att ta upp. Jag har bland annat börjat fundera över barn. Inte att skaffa dem, utan hur fantastikt det måste vara att vara förälder. I går efter en rejäl skogsprommenda satte vi oss på en klippa i solen och började prata om pinsamma stilar vi haft under årens gång och kom in på sköna "LJUG" som vi under vår uppväxt använt oss av. De hela började att jag tidigare på dagen insåg att det INTE var min födelsedag idag vilket jag trott i en hel vecka och hade trissat upp mig lite för att jag visste att det var en dag av uppmärksamhet som skulle komma. Men ack så fel man kan ha, jag insåg att de va söndag den 19 och inte söndag den 21.. Något snopen och förrvirad begav jag mig ut i nyckelvikens naturreservat och beskådade den vackra naturen. Samtalsämnet var som sagt de tidigare livet som nu är passé men dock ett fint minne.
JAg är så tråkig är en tanke jag ofta går och tänker, jag har inget at tillföra och de är sällan jag sätter poängen när jag återberättar något, men något helt fantastikst inträffade i går på denna sagolika klippa, vet inte om de var naturen eller de faktum att jag insåg att jag skulle få vara 22 i tre extra dagar, men jag lyckades iallafall få mina vänner att skratta med mig,, eller kanske de var mer åt mig men i vilket fall som helst så kännde jag mig mer speciell än jag förmodigen kommer göra den 22 oktober(min födelsedag). Jag delade med mig om mitt fijol framträdande i 4:an, då jag så gärna ville stå på en scen men kunde inte spela fiol så istället höll jag stråken ca 1 cm ovanrrö fiolen. Tycker detta är ett godkännt framträdande eftersom de finns så pass många som mimar sig igenom Idas sommarvisa hela lågstadiet. Sen skulle jag vilja ställa en fråga - Vem har någonsin varit med om att de inte fått en smygande känsla av migrän när de skådat ett fiol framträdande, jag tror med andra ord att jag gjorde mindre skada genom att lossas. Jag har ju stått en hel del på scenen, de mesta har varit helt ok. Mamma har gråtit iallafall, kan ju vara av smärt men de tror jag ej, tror faktiskt att varje mamma blir lätt patriotisk i sådan tillfällen. patriotiska och automatisk helt utan gehör, hur fan kan de annars finnas så många pantade människor som påstår att alla fåglar i skogen kan sjunga... Ju längre jag kommer i detta inlägg förstår jag ju att det inte är lätt att vara förälder, tänk alla gånger vi ljuger och manipulerar och mamma får stå för din talan när hennes argument grundas på ett stort ljug som du pågrund av samvete och stolthet lurat i henne.. ajaj, men varje baksida har ju en fin framsida. Tänk va härlig att alltid vara den människan som hela tiden är åskadare av dina misstag och lögner och nästan alltid genomskådar dessa felsteg. Ännu mer fantastisk att få återberätta detta och dessutom vara den enda personen som kan återberätta historien, då kan man salt best fan man vill. Men jag inser ju nu att näsat gång jag kommer känna mig speciell igen och lyssnad på är när jag fått barn och de gör finurliga saker, docjk så vet jag också att de kan vara fruktansvärt irriterande att lyssna på en person som berättar roliga saker om en anna person, framförallt nyblivna mammor och pappor.. -haha ja du förstår, Ellgot va ju så rolig hr om dagen, han kom in med en ekorre som va död och frågade om han kunde få ha den som husdjur.. FY FAN! Dum och accepterande måste ju vara synonymt med föräldraskap=) Jag bestämde i varjefall att jag ska börja vara rolig nu istället, de är ju bättre de än att vara rolig på någon annans bekostnad..
PUss
