Nubben får morfar för att dämpa oljudet
jahopp, nu är de novermber månad och de skrider sakta mot juletider..
För mig är Julen något fint och traditionellt, men också en förjävlig och pretentiös högtid.. Ett tillfälle för familjen att kramas och under alkohol intag uttrycka sina äkta och ärliga känslor. de kan variera mellan, "du mormor,du gör de godaste bullarna i världen" till " du har så sjukt taskig tajming, du sårar mig"...
Som sagt de är med lyckorus och vemod jag längtar tills julegranen är fager,prinskorvarna brända,kalvsyltan (som ingen äter) öppnad, och tomtefar snubblar in över tröskeln med en vis doft av whisky..
De låter här osm om att jag har en alkoholiserad släkt, så är inte fallet, men vi är ju från Jämtland och där är de ohyfsat att inte servera en ny nubbe till varje ny påfylld talrik, och denna släkten äter mycket så summan kan ni ju räkna ut själva. Min mor och far gick för flera pr sedan skilda vägar och jag har bollats mellan de olika familjerna varranan jul, detta var nog mer mitt samvete som bollades runt. Mamma sa "kom hit innan morfar dör", pappa sa "nej men gumman jag tycker om att fira julen själv, ska nog gå till kyrkan". Morfar lever fortfarande och pappa har förmodligen aldrig varit i kyrkan någon gång, men så har jag haft det..
Vet ni vad, bortsätt från de där dåliga försöken att locka mig till att fira med en av de två, så älskar jag valmöjligheten. Det är lite som att fira Jul med Karl SUNE Rudolf Anderssons familj (Sune tjejtjusaren) ena julen och andra Julen är de lite som att kliva in i lugn låt med Peter le Marc, extrem kontrast, och kärnfullt. Kom fram till att detta är en av anledningarna till att jag tycker om att analysera människor och deras personlighet parallellt med familjerförhållandena. De finns i min släkt likväl som i andra släkter flera olika karaktärer och de har alla sin syssla varje jul, morfar han sitter tyst bland alla tjattrande tjejer och står för bakandet av kubb, mormor gör flest kaksorter och står även för köttbullar och röpetsallad, moster Monica gör 5 kaksorter och tar med nubben, Moster katrin fixar 6 kaksorter och klär granen (hon är yngst av barnen och de är hennes traditon,vad hon inte fattat är att hon inte längre är yngst) barnen och karlarna fixar dukning och peppar inför Kalle Ankas Jul. Hos pappa är de han soms tår för allt, julskivan som han ägt i snart 20 år går på repeat, härliga dängor från 80 som är en nytolikning av det som var tråkigt redan på 1500 talet. Själv ligger jag och tänker och ser hur detta senario spelas upp om och om igen, de går i högfart men för mig i slomo..
MEn som jag sa de är både vackert och skräckinjagande. I år ska jag ta med mitt samvete till Mormor och morfar och fira en vanlig Jul för mig men en mycket ovanlig Jul för andra.
En gång i tiden trodde jag att alla firade Jul på samma sätt, men efter att fått hoppa in som en extra familjemedlem en Jul hos en familj jag inte kände(kunde inte ta mig hem), så har jag färstått att så är inte fallet, ni må tro att jag va besviken när inte de fanns 25 olika kaksorter, ingen nubbe, inget tjatter, inga 80 tals dängor. Så va vill jag säga, jo även om ni just för stunden hatar det, så tänk på hur unik din Jul är och att de du avskyr mest är det du nåf´gonstans tycker om och garanterat kommer föra vidare som traditon!
ny ugn för kreativ matlaggning
Hej och hå,,
nu äntligen står den där.. Vår nya ugn. Den är smärtt, och smidig,kromad och har flera knappar och de bästa den är till för kreatvi ma tlagning.. VA!!!! Vem kom på ordet, jag spyr snart. Jag blir matad med detta ord varje dag, i skolan, tidningar, av vänner. på väg till skolan, på korgen, av mamma , när jag ska köpa kläder,när jag ska försöka sova och nu tillockmed är det associerat med den enda syssel sättningen som får mig att känna mig lugn och bortkopplad från all annan kreativ jävla vardag, alltså under matlagningen..
Människor snackar om flugor , alltså inte sånna där äckliga som kommer från soporna utan trend flugor, och de kan vara av en tillfällighet, eftersom jag läser en väldigt kreativ utbildning ,men hur fan kan en ugn vara kreativ!! den har ju alltid funnits där och min mat blir väl inte bättre om jag är en kreativ person med en kreativ ugn eller... nej de måste finnas ett stopp. De är irriterande när männiksor anamar ord och missbrukar dem, de är som om att jag skulle gå och säga att mina tofflor är kreativa eller mitt nya element är unikt.. Detta är missbruk och bara pågrund av att det är ett så laddat ord med posetivt innehåll, men vem ger rätten till Kamprad eller OBHnordica att förknippa deras produkter med kreativitet.. De är ingensom ger dem rätten, de bara tar för sig och här får jag kämpa skiten ur mig för att ens kunna lossas vara kreativ. FY SKÄMS INGVAR
nu ska jag sova och det är inte kreativt
höstdepp med nypepp på tunnelbanan
I dag talade vi om tillfälligheter, tillfälligheter som te.x att jag tänker på en person, just då denna studen ringer denne någon. Något som varit förekommande samtlasämne den senaste tiden är tunnelbanan, då jag och 4 andra personer i min klass just nu bygger en affärside på just detta grafisk tema. De är då inte för intet man börja observer människors betenden runt om kring en, framförallt på den ljuva tunellbana.. Denna ständigt ångest framkallande plats, de finns alltid människor som är på väg till eller från något. De är olika individer med trevliga utseenden med olika bakgrunder som du fan inte vill ha ögonkontakt med. I mina värsta sinnes stunder brukar jag sitta och le lite extra på de osköna säterna och tänka att de där sura jävlarna som står och smyg glor på mig fan inte ska komma innan för min hud.Det är en vidrig tanke, inte så ärligt och fint men tillfredställande.
I går satt jag återigen på ångesttuben och gungade fram och tillbaka, det var vid en av de förekommande tvärnitarna som jag med en svuung kastade upp huvdet och såg en man. Han hade speciella karaktärsdrag. Mannen hade svart lång skinrock, mörka mexikanska drag, stora booots och stor svart cowboy hat. Min stundande uppfattatning var att mannen var relativt kort, och lite satt, men efter närmare beskådning insåg jag att han hade intagit en position som lurade mitt öga. Han satt med bene brett isär och ihopsjunken. Varför tänkte jag? det såg inte så bekvämt ut! De va då jag uppmärksammade att han stirrade på den lille personen mitt i mot, denna lilla person som var en exact kopia av mannen. Efter att nyfiket följt dem, såg jag att de va innne i en form av duell, de var verkligen cowboys och de satt inte på tunelbanan utan stog i solnedgången på den dammiga gatan i vildavästern. Jag insåg dåå tre saker, jag är en av de där perosnerna som just nu stirrar mig blind, men jag ler och detta med en riktigt glädje i kroppen. Tanke tre jag kom fram till att detta var ett brilljant sett att komma bort från ångesten!! återkommer snart!
Tjopp
